Idagens läge så mår jag rätt bra, ångst- och panikattackerna är inte lika täta som dem var för ett tag sen, mycket är väl för att jag har funnit en kille som jag älskar mer än allt annat. Han gör min tillvaro så mycket ljusare, han är mitt allt utan honom vet jag faktiskt inte om jag skulle sitta här idag och skriva detta inlägget.
Mycket har hänt under det gångna året, jag tog mig ur ett förhållande som jag önskar jag aldrig haft, fan nya vänner men lika fort försvann dem. I en viss persons ögon var jag mindre värd än siffran 0, bara för att mitt ex vars namn inte ens är värt att nämna våldtog mig. Han blev utslängd rätt fort från mitt liv, jag önskar bara att jag vågat göra slut med honom så mycket tidigare. Jag har börjat undra nu över varför jag inte lämnade honom mycket tidigare, han gjorde mitt liv till ett rent helvete.... Jag tror inte ens att jag någon gång älskade honom, utan jag var nog mer kär i kärlek och älskade att älska... På grund av det som hände mig under de första 8 åren i mitt skolliv (läs inlägget under) så var ajg väl bara glad och lycklig över att någon faktiskt gillade mig....
Jag hatar hur jag själv ser ut, mitt självförtroende är så dåligt att det inte är värt att nämna i denna värld. Men jag försöker hålla humöret uppe och inte visa mig svag, det är fan inte lätt vill jag lova er... Jag har lyckats och ta mig ur min depression men nu lider jag istället av ett mycket svårt ångesttillstånd... Troligen så kommer jag aldrig att bli frisk från detta tillståndet, men bara jag får den hjälpen som jag behöver för att klara mig nått sånär i det dagliga livet är jag nöjd...
Jag är inte som någon annan person, man kan inte ens jämför mig med andra, för jag funkar inte som alla andra gör... Varken kroppsligt eller på något annat sätt... Jag är en sort för mig själv, det säger alla som träffar på mig och som lär känna mig... Jag pratar inte på ett sätt som så många andra gör, jag beter mig inte alls som de allra flesta gör... Många kan känna empati för andra personer men jag kan känna empati för en annan person som inte går att beskriva... Många tänekr säkert att vad hon skryter osv, men det är sant, alla mina psykologer, min mamma och många andra som känner mig har sagt detta till mig och jag vet om det själv. Jag har aldrig velat vara som någon annan, jag har alltid velat vara mig själv!!!
Jag fungerar inte heller kroppsligt som alla andra gör, jag får skador som aldrig läker ut, jag har nu haft smärtor i mina ben i snart 6 år, detta har lett till att jag fått ett kroniskt smärttillstånd, jag har såna smärtor i mina ben att jag vissa dagar knappt kan ta mig ur min säng... Många eller nästan alla säger till mig att jag ljuger eller måste skärpa mig!!! Varför skulle jag ljuga eller luras om att jag har ont? Det är något som jag inte kan förstå, det syns på mina ben att där är fel på dem, men att jag har ont det syns ju inte utanpå mig mer än att man ser det på mitt ansiktsuttryck och hur jag rör mig... Det har nu gått så pass långt att mina kryckor inte längre hjälper mot smärtorna då jag ska längre sträckor, så nu har jag istället fått en rullstol som ska hjälpa mig att kunna ta mig runt och sådana saker mycket lättare... Jag kommer att bli mycket mer mobil och likande... Visst detta här är inget som jag är glad över, men dessvärre så ser min vardag ut såhär... Jag kommer troligen heller aldrig kunna jobba för att jag har skadat min högra hand så pass att på Magnetröntgen syns inga skador men där är skador trots allt, jag har ständigt ont i den handen och kan inte använda den alls... Mitt mål här i livet var att bli läkare men chanserna att bli det finns ej längre på denna jord!!!
Nu har ni fått ta del av en liten bit av mitt liv, Danne jag älskar dig över allt och jag vet om att jag inte är den lättaste person och handskas med men du ska veta att jag älskar dig och jag kommer aldrig lämna dig... Jag är som sagt inte som alla andra vilket gör mig väldigt speciell... Men jag älskar dig och du är den första personen som jag verkligen älskat.... Jag vet inte vad jag ska säga för att du ska förstå min kärlek och mina känslor för dig... För jag finner vare sig ord eller något för att kunna bevisa den för dig!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar