Brustna hjärtan, en ärrad kropp, minnen som består detta är saker som man aldrig kan bota en människan ifrån ej heller göra hel. Minnena av allting som hänt finns ändå kvar långt där inne trots att dem kanske är borta i det man trodde var nu. Men då något händer som liknande det som gjorde en illa kommer minnena upp på nytt och är lika färska som då! Minnena blev kanske suddigare med tiden men ändå så finns dem där, dem kommer aldrig till och försvinna, i resten av ens liv kommer dem ligga där och ständigt påminna oss om vad som skett tidigare i våra liv!
Jag vet själv vad som kommer att följa mig i resten av mitt liv, mobbningen, våldtäkterna, misshandeln, brustet hjärta, ärren på min mage m.m. Jag är inte stolt över något av det men det har format mig till den jag är idag. Jag tror egentligen att det är så för oss alla, ingen kan säga att saker som hänt i deras liv inte påverkat dem, på något sätt. Det är omänskligt, ingen är en sån övermännniska att han/ hon kan hålla sånt inom sig, antingen så blir man formad av det som hänt en eller så har man gett sig fan på att man ska bli något bättre än det som man en gång var.
Jag känner en del personer som både varit knarkare och kriminella osv innan, men idag så är många av dem både rena från drogerna och är längre inte kriminella. Jag har hjälpt många av mina kompisar och se att det dem sysslade med inte var rätt, och att livet var så mycket finare och underbarare än vad dem själv trodde! Idag är dessa människor starka och självsäkra, trots att dem gjorde saker som i vårt land inte är lagligt så lämnade jag inte deras sida som så många andra gjorde! Jag är inte den som lämnar folk som jag ser behöver mig eller som vill ha min hjälp, jag har blivit lämnad ensam och sårad så många gånger att jag inte själv gör det mot andra!

Är det dock så att dessa personerna sårar mig eller gör något som dem lovat mig och inte göra, då får dem stå sitt kast för då går jag min väg. Jag vill inte bli mer smutskastad än vad jag redan blivit innan i mitt liv, jag är starkare nu men jag är långt ifrån så stark att jag kommer klara mig själv. På en skala så ligger jag fortfarande på mycket svag men jag är starkare på sätt och vis ändå. Jag mår som bäst då jag får hjälpa andra människor att må bättre, behöver någon mig så ställer jag upp. Det är allt för få personer ute i vårt samhälle idag som vågar ställa upp för en annan person och visa att man finns där och framför allt att man BRYR sig!!!

Jag skriver i min blogg om saker som jag vet har och även dagligen berör folk och som jag själv har varit med om! Jag blir dagligen sårad och foolk har sårat mig hela mitt liv, det gör att jag inte litar på någon, inte ens på dem som står mig närmast! Och det skrämmer mig själv att inte kunna lita på folk jag älskar som mest, men jag orkar inte ligga och gråta fler ändlösa nätter, tårarna finns och allt för ofta så kommer dem fram än. Mitt hjärta är fortfarande sönder och det kommer ta sjukt många dagar, månader kanske till och med år innan det kommer kunna bli något sånär helt igen. Eller så helt som jag vet att det kunnat vara, för alltid är det något som händer så att hjärtat på nytt brister och går i bitar! Så allting går inte att bota eller att göra helt!