SMÄRTA

Jag har nu sen i måndags haft ovanligt ont i mina ben, jag låg o grät innan jag skulle sova för att jag hade så himla ont... =( Något känns inte rätt, något känns fel... Det är dessa känslor jag har inom mig nu och som jag haft nu sen i måndags! Visst jag var och pratade med min smärtpsykolog nu i måndags men det var först mot kvällen som jag kände hur smärtan kom ökande och det var inte nådigt hur snabbt den kom!!! Tog mina smärtstillande och hoppades på att smärtan skulle minskas, men gud så fel jag hade... Smärtan förblev lika stark som innan...

Och den här smärtan sitter fortfarande i hela TVÅ nästan TRE dagar senare, det här är kris för mig... Har varit så glad över att jag inte haft så här ont på jag vet inte hur länge, men nu har den blossat upp igen och denna gången bra mycket värre =(

Det här har satt spår på mitt psyke alltså, har mått så psykiskt dåligt nu de senaste två dagarna... Inatt sov jag knappt något för det kändes som om att jag skulle kräkas hela tiden så vaknade till i stort sett hela tiden!!! Dem som verkligen känner mig vet om att jag har en enormt stor rädsla och föbi för att kräkas... Jag vet fan inte varför det har börjat bli såhär igen, äter inte som jag ska gör inget som jag brukade göra för ett tag sen längre... Vad är det som händer med mig igen?

Jag vill inte bli ett nervvrak eller falla ner i skiten än en gång, jag är rädd för att bli älskad av folk och såna saker det har jag vetat om länge... Men denna gången är det inte något sånt, det är någonting annat!!! Det är något helt annat!!! =( Har varit nere från och till idag... Min mamma har gjort allt för att få mig att vara glad, men ingenting verkar fungera längre... Håller väl på att gå in i mig själv igen för att hitta det som jag förlorat... Men vad jag har förlorat det vet jag inte=(

Jag vet bara att jag är ledsen, förvirrad... Har fått höra att jag inte har någon smak då det gäller kläder, folk jag hjälpt till att bli den den ör idag har jag fått höra är skit fin osv... Men jag då jag som lagt ner så mycket energi på att få personen till den den är, jag är inte fin ens!!! Jag hatar hur jag ser ut, och jag klär mig hellre i mjukisbyxor än att klä upp mig... Käner mig bara så kritiserad av andra tjejer då så jag väljer hellre att ta på mig det jag gör!!! Och folk undrar varför!!

Har så mycket jag vill ha ut inom mig vill bara slå för att få ut aggressionerna och ångesten för att försöka prata ut den och allt sånt här hjälper inte... Men jag får itne slå jag måste behärska mig!!!