söndag 11 januari 2009

För dig som vill veta lite mer om mitt liv o så

Detta här var ngt jag skrev 2 januari 2009
mkt går runt i mitt huvud för tillfället är allting verkligen så som jag ser det? jag vet vem jag gillar, vem jag älskar, vem jag aldrig vill mista. men som så många ggr förr så är det ngt inom mig som gnager som om alla dem jag håller kär inte känner eller tkr likadant om mig! finns för mkt inom mig som är brutet o som aldrig mer kmr kunna bli helt eller ens delvis bli ärr på. såren finns o läker aldrig, orden hörs, slagen känns allting som hänt mig både känns, hörs o jag tom ser det i mina drömmar. för bara ngn månad sen innan allting blev som det nu blivit visste jag precis vad jag ville, men vad vill jag nu? det vet jag inte, allt som låg framför mina fötter verkar inte längre ligga där! jag har en kropp som sviker, läkare som inte tror eller lyssnar på mig, ett liv som jag inte längre vet vad jag ska göra med.
allt det som kändes så lätt för ngt år sen känns så svårt nu, sen körtelfebern har inget blivit som jag trott, folk som jag trodde jag kunde lita på visade sig vara ngn helt annan, blev våldtagen av den jag en ggn trodde jag älskade men jag har nu insett att jag aldrig varken älskade eller var kär i honom. hans namn är så nersmutsat i mina ögon att det inte ens en ggn är värt att nämnas, jag var aldrig kär i honom eller ngt jag var kär i kärleken o aldrig i honom. först när det var försent så insåg jag mitt misstag. jag vet om att jag är svag o inte vågar säga ifrån, det är inte ngt som jag direkt är stolt över. jag skulle sagt nä redan från första början då han kom. men jag vågade inte jag blev bländad ngn gillade mig då var jag ju bara tvungen o gilla personen tillbaka.
men jag ser nu att så var det inte alls, jag började o gilla olika personer men dessa personerna delade inte det jag kände! så istället stod jag där ensam o besviken, jag gav o gav men jag fick aldrig ngt åter igen. jag gillade en kille efter den sista våldtäkten, men i hans ögon blev jag mindre värd än siffran noll eftersom att han sa att jag var med på att gå i säng med denne kille. efter det här så blev inget längre likt mellan oss, vi gled isär men trots detta så ville vi ändå försöka finna varandra på nytt! jag gav o gav allt till honom men inget fick jag åter. till sist kom jag i kontakt med den älsvärda personen som jag än idag är tsm med.
men trots det så är det ngt inom mig som säger att ngt inte stämmer. men vad det vet jag inte! allt eftersom det här har hänt så har ett stort hat inom mig växt fram gentemot mig sj o gentemot folk i min omgivning. ofta får jag höra vrf är du sur eller liknande saker, jag är inte sur jag ser bara ut som jag gör för att folk inte ska komma mig nära inpå livet

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar